CE logga 20151103 m orange finalemente

KAPITELUTDRAG: Barns rätt, grundläggande behov och religionsfrihet

'Att kunna välja sin ideologi och grupp är en självklar valfrihet i religions- och åsiktsfrihetens namn – så länge vår tro inte skadar andra människor eller samhället är det fritt fram för alla typer av livsåskådningar. Detta är ett av fundamenten i vårt pluralistiska och demokratiska samhälle. Men när en livsåskådning eller ideologi trots allt skadar, förtrycker och förkrymper andra människor? Egentligen borde det vara enkelt, eftersom vårt moderna samhälle har lagar, förordningar och konventioner som ska skydda barn och vuxna från olika typer av övergrepp. Inte ens religionsfriheten står över lagar som instiftats till människors skydd.

Lagen om religionsfrihet står inte över andra fri- och rättigheter och det går inte att göra vad som helst mot sina medmänniskor i religionsfrihetens namn.

 

Men ska barn verkligen också ha religionsfrihet? Ska barn ha en frihet att välja bort föräldrarnas religion? Detta är en fråga som inte har ett självklart svar, eftersom en del antingen ser det som en självklarhet att barn själva ska kunna välja sin tro, medan andra ser frågan som existentiellt hotfull och oerhört provokativ. Frågan diskuteras också livligt bland internationella religions- och sociologforskare. Många anser att det är varje människas rättighet att själv ta ställning till vad man vill tro, eller inte tro. Andra ser det som ett hot mot den personliga integriteten och föräldrarätten.

Faktum är att vi inte äger våra barn. Vi kan inte tvinga på dem vår egen livsmall, formad efter vårt eget livs upplevelser, utan att riskera att skada barnet allvarligt.

Även barn har egna åsikter och många funderingar på det andliga området, det kan varje förälder som inte styrt sitt barn alltför hårt i en viss riktning själv konstatera. De funderar också över livets mening och mål i någon form, även om deras åsikter självklart är färgade av sina föräldrar.

Religionsfrihet är en frihet – friheten att själv få välja, frihet från indoktrinering och manipulation och frihet från inplanterad skuld och rädsla.

Valet kan jämföras med ett barn som växer upp med föräldrar som tillhör två olika religioner, även om detta hör till ovanligheten. En dag måste barnet ofta själv välja vilken religion som står honom eller henne närmast. Eller sortera bort båda två till förmån för en tredje tro eller ingen tro alls.

Religionsfriheten kan inte användas som ett vapen för att göra människor – barn eller vuxna – ofria, det har oerhört många händelser i världshistorien varit avskräckande exempel på. Religionsfrihet är en rätt för varje människa att själv få välja. I det sammanhanget glömmer många bort att barn och ungdomar också är människor och att vi som vuxna är skyldiga att ge våra barn en ”verktygslåda”, oavsett den egna livsåskådningen.

Det kan innebära en objektiv skolundervisning – där konfessionella friskolor i så fall blir kontraproduktiva – eller föräldrarnas välvilliga inställning till andra människors sätt att tycka och tänka. En dörr måste lämnas på glänt till andra, företrädesvis demokratiska, synsätt, som ger en möjlighet för barnet att själv kritiskt granska olika värderingar. Självklart får och ska vi som föräldrar överföra våra värderingar och världssyn, men vi får aldrig medvetet förhindra att våra barn tänker själva.

I många böcker som behandlar ämnet sekter ägnas mycket tid åt terminologin för sekter och förekomsten av mind control, hjärntvätt eller manipulering, tekniker som enligt en del forskare används av många sekter. För de barn som växer upp i dessa miljöer behövs knappast dessa metoder för kontroll och lydnad, åtminstone inte i början av barndomen.

Då räcker det med ett litet barns helt naturliga följsamhet och vilja att uppnå föräldrarnas – eller sektledningens – förväntningar ...'

 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men uppge källan.