Logga CE 20180212 beskuren

SEKTBARN – DE UTVALDA FÖR PARADISET, Albert Bonniers förlag 2008, Moment förlag 2010, ISBN 978-91-0-010697-3

© CHARLOTTE ESSÉN 2018

 

(Kapitelutdrag Sektbarn - de utvalda för paradiset, kapitel 'Barns rätt, grundläggande behov och religionsfrihet,' s.350-387.)

 

Sekter och Barnkonventionen – vissa sekter bryter mot nästan hälften av konventionens väsentliga artiklar.  

 

 

© Charlotte Essén, 2018

---

Norska Redd Barna och Go On-projektet

Från olika håll hörde jag talas om ett synnerligen lyckat projekt i Norge för avhoppade sektungdomar. Bakgrunden till projektet var ett möte mellan några ungdomar som lämnat olika ”isolerade, slutna trossamfund”– som Redd Barna föredrar att kalla dessa grupper i projektet – och den norska utbildningsministern.

Detta möte resulterade i att det norska utbildnings- och forskningsdepartementet år 2000 finansierade ett treårigt hjälpprojekt för dessa ungdomar. Projektet fick namnet ”Go On” och syftar på ungdomarnas starka vilja att gå vidare – go on – med sina liv.

Som utgångspunkt hade man barns och ungas rättigheter, som det är formulerat enligt norsk lag och i FN:s barnkonvention. Projektets huvudman blev Redd Barna och de anlitade i sin tur den mycket erfarne barnrättsjuristen Turid Berger, som tillsammans med två medarbetare från Redd Barna påbörjade arbetet i mars 2000.

---

”Syftet var att ge praktisk hjälp till barn och unga som hade lämnat eller blivit utstötta av ett isolerat trossamfund, för att de skulle kunna ta tillvara sina rättigheter i samhället, inom områden som arbete, ekonomi, utbildning och hälsa.”

I det första skedet skulle projektet ta reda på vilken typ av praktisk hjälp ungdomarna behövde och anordna kurser, möten och sociala aktiviteter.

Projektet skulle också samla kunskap i ämnet och eventuellt komma med förslag till vidare arbete på området.

---

Enligt norska Redd Barna handlar det om tiotusentals barn och ungdomar i Norge som växer upp i isolerade religiösa rörelser och idag finns det knappt någon information eller kunskap om dessa barn. Liksom i Sverige handlar de flesta rapporter och böcker om vuxna. Turid Berger säger att många av dessa ungdomar lever så isolerade från samhället att de saknar mycket av den grundläggande kunskap som vi andra tar för given, vilket givetvis skapar stora problem när de en dag lämnar gruppen.

 

Många religiösa isolerade grupper är också emot utbildning och högre studier, vilket försvårar en anpassning till samhället. Alla isolerade religiösa grupper arbetar också aktivt med att på olika sätt knyta barnen och ungdomarna till församlingen och därmed göra det svårt att välja sin egen väg.

 

Några av projektdeltagarna i Go On hade varit i kontakt med psykolog och/eller psykiatriker innan projektet startade. De flesta hade dåliga erfarenheter, eftersom behandlarna inte visste något om hur det var att växa upp i denna typ av trossamfund. Projektledningen tog kontakt med olika specialister för att diskutera ämnet, men fick intrycket att det fanns en gemensam uppfattning bland dem: man ska inte prata om religion med patienten eller klienten. Några specialister sade att detta berodde på att religion var en privatsak, andra sade att det berodde på att patienterna skulle bli för oroliga.

”Psykiatriker och psykologer har inte någon kunskap om problemen som finns hos barn och ungdomar uppvuxna i isolerade religiösa rörelser och har bland annat svårt att sätta sig in i deras religiösa konflikter.

---

Under de tre år som Go On-projektet pågick hade man kontakt med mellan 150 och 200 personer som hade lämnat eller blivit uteslutna från olika religiösa grupper, de flesta mellan 16 och 25 år, men några yngre barn kom också tillsammans med äldre syskon. Många ungdomar hade blivit utsatta för straffbara handlingar, som att bli piskade och slagna, fått isolering som straff, blivit offentligt förödmjukade och utsatta för sexuella övergrepp. ”Att växa upp i ett isolerat religiöst samfund där det inte finns någon insyn är skadligt för barn”, säger Turid Berger.

 

”Det handlar om barn som blivit fråntagna sin barndom.”

---

---"Men de som vände sig till projektet hade varit utsatta för handlingar som chockade oss vuxna. De hade till exempel blivit agade, slagna, instängda ensamma, fått talförbud i dagar, straffade och förödmjukade inför grupper av vuxna eller barn, samt utsatta för sexuella övergrepp, med mera.

 

Det som de flesta av ungdomarna själva nämnde som det värsta övergreppet var tankekontrollen och hur de blev fråntagna allt självständigt initiativ. Hur självständiga tankar skulle bortjagas med inövade bibelställen och andra mantran.”

 

Hon menar också att ungdomarnas möte med samhället bland annat blev extra svårt på grund av det, då självständighet och initiativ är en förutsättning för att klara sig socialt bland andra ungdomar.

I Norge är Barnkonventionen lag sedan 2003, till skillnad från i Sverige.

 

Ett flertal artiklar i FN:s barnkonvention har enligt Turid Berger blivit kränkta i dessa grupper.

 

Artikel 12 – rätten att uttrycka och bilda sina egna åsikter.

Till exempel ska barnet inte ha en egen vilja, det ska vara ödmjukt och ge upp sitt egentliga ” jag”.

 

Artikel 13 – rätten att uttrycka sig, inklusive frihet att söka, ta emot och vidarebefordra information och idéer av alla de slag.

Det kan finnas stränga regler för vad barnet får delta i utanför gruppen eller förbud mot att läsa annat än det som kommer från ledningen.

 

Artikel 14 – rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet.

Exempelvis får barnet inte lov att tänka, fantisera, dikta, kritisera och hylla vad det själv vill, utan vuxna har rätt att censurera eller förhöra sig om barnets tankar.

Barnets uppväxt är redan bestämd; vad det ska tänka, vad det ska säga, vad det ska tycka, vad det ska äta och dricka. Det är också bestämt vad barnet ska ha på sig för kläder, hur det ska ha håret, med vilka det får prata.

Barnet har inte rätt att följa sitt eget samvete, i förhållande till vad som är rätt och fel, vare sig i tanke eller i handling.

Barnet har till exempel lärt sig att ljuga för människor utanför gruppen och flera berättar hur de har lurat ”kontrollörer” från myndigheterna, till exempel vid skolkontroller av hemundervisning.

Flera berättar också att de lärt sig att svara på andra frågor från människor utanför gruppen. Barnet har inte religionsfrihet, då de inte har rätt att välja någon annan religion än sina föräldrars eller rätt att välja att inte vara troende. ---

(forts.)

----

 

Ansvarig utgivare: Charlotte Essén

©2018 CHARLOTTE ESSÉN, www.charlotteessen.se
All rights reserved

Unauthorized use and/or duplication of this material without express and written permission from this site’s author and/or owner is strictly prohibited. Excerpts and links may be used, provided that full and clear credit is given to Charlotte Essén and www.charlotteessen.se with appropriate and specific direction to the original content.