CE logga 20151103 m orange finalemente

SEKTBARN - NÅGRA RECENSIONER

"Med perspektiv, balans och substans"

”Hela uppfostran i en sekt går ut på att pressa barnet till att passa in i den mall som sektledningen anser ska gälla”.

Och efter att ha läst Charlotte Esséns ”Sektbarn” framträder sektlivets mönster; ett patriarkat utan intellektuell ambitionsnivå isolerat från storsamhället som i alla fall får stå som den goda sektens motpol; ont och farligt.

Charlotte Essén har skrivit om barn i sekter i många år, hon behandlar materialet med föredömlig respekt.

Intervjuerna spänner ofta över åren, vilket ger perspektiv, balans och substans. Också faktaavdelningarna har hög klass; pedagogiska, överskådliga och med sällsynt djup förståelse, bredd och kunskap."

LENA THOMSSON 2009-03-19

"Sektbarn är skriven med driv och ett stort engagemang"

"Sektbarn är dels en reportagebok av klassiskt snitt, där en rad avhoppare får komma till tals, dels en debattbok där Essén intervjuar myndighetspersoner och experter.

Samfunden i boken skiljer sig åt när det gäller ideologisk grund, antal anhängare och grad av extremism. Vissa är välkända, som Jehovas vittnen och Filadelfia-församlingen i Knutby, medan andra verkar mer i skymundan, som Familjen och Finlands förebedjare.

Samtidigt finns det faktorer som binder dem samman – som synen på barn. Essén är noga med att poängtera att inte alla barn tar skada av sektlivet. Men många gör det, och de blir i stort sett ignorerade av samhället utanför.

De intervjuade avhopparna har alla utsatts för skräckinjagande uppfostrings-metoder, på en skala från hot och manipulationer till aga och sexuellt utnyttjande. Gemensamt har de också att de har fått lära sig att känna både förakt och rädsla för världen utanför, allt för att de ska stanna inom den rätta läran.

Essén riktar skarp kritik mot hur skolor, socialtjänst och politiker hanterar sektproblematiken. I avvägningen mellan föräldrars religionsfrihet och barns rättigheter får barnen ofta stryka på foten – också i barnvänliga Sverige.

Och de som väl lämnar sektlivet får sällan det stöd de behöver för att återanpassas. Kunskapen om sekter är begränsad i Myndighetssverige, vilket innebär att många avhoppare inte ser någon annan utväg än att återvända till förtrycket."

 KARIN REBAS 2008-05-12  

 

"Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli,' säger det gamla ordspråket med brutal uppriktighet ...

– det handlar om att tukta barn så att de lär sig möta världen med pannan mot jorden och ryggraden ödmjukt krökt. I Charlotte Esséns omfångsrika reportage får vi möta ett antal personer som har vuxit upp i sekter. 

Och fastän trosuppfattningarna skiljer sig, förenas sekterna av sin likartade syn på barn – ett formbart material som helt utan egen talan är i händerna på sina andliga designers, sekternas auktoritära ledarskap.

Det är en uppfostran som bara kan beskrivas som fysisk och psykisk barnmisshandel, med föräldrarna som fromt tjänstvilliga garanter för att misshandeln kan pågå år efter år. De som lyckas bryta sig loss – som Esséns intervjupersoner – kan alla vittna om hur svårt det är att anpassa sig till ett samhälle som saknar kunskap om sektvärlden och inte har någon förståelse för avhopparnas trauman.

Men om inget annat duger, kan man alltid hänvisa till den världsligt grundlagsskyddade religionsfriheten. Då får man omedelbart de politiska och juridiska myndigheterna på sin sida. Ingen annan mänsklig rättighet har i Sverige så hög oberörbarhetsstatus som religionsfriheten – det rör sig snarare om ett religionsprivilegium.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringens utredning om barn i religiösa sekter – I god tro (1998) – var ganska försiktig i sina förslag till åtgärder mot uppenbara övergrepp, men den lades ändå till handlingarna, sedan den tunga remissinstansen Kommunförbundet hävdat att åtgärderna skulle strida mot religionsfriheten. Sedan dess har sekternas möjligheter att förtrycka barn i stället ytterligare förstärkts genom tillkomsten av alltfler religiösa friskolor.

Hederskulturerna från Mellanöstern – muslimska eller kristna – berörs här bara i förbifarten. Det Essén beskriver är toppen på ett isberg. Ingenting tyder på att den hänsynslösa hjärntvätten av barn är på väg att minska. Tvärtom. Religionsfriheten är heligare än FN:s barnkonvention, som ju inte ens är lag i Sverige."

NILS SCHWARTZ 2008-05-12

 

"Låt oss säga att du är tio år gammal och lever i en tätt sammanhållen grupp om hundrafemtio personer. Du vet att jordens undergång är nära och att de rättrogna kommer till paradiset."

"Det finns en oöverskådlig litteratur och forskning om sekter som sociologiskt fenomen. Man nämner exempelvis som ett återkommande tema gruppens minoritetsställning och elitistiska karaktär. Man nämner den karismatiske ledaren - inte sällan anser han sig vara gudomlig eller den enda förmedlande länken mellan gud och sektmedlemmarna - i toppen av en strängt hierarkisk ordning. Man nämner den stränga tankekontrollen.

Däremot finns det, visar Essén har rätt, besynnerligt lite litteratur som riktar fokus mot barns utsatta position i sekter. Det är naturligtvis svårt att iaktta vad som pågår i en grupp som medvetet avskärmar sig från det övriga samhället, men det är som om vi inte har haft fantasi nog att räkna ut att barn i sekter, barn i grupper med en sådan dynamik, riskerar att fara väldigt illa. Essén drar, när hon diskuterar samhällets hållning, paralleller till hur vi valt att inte se och bry oss om flickor och unga kvinnor inom så kallade hederskulturer. Flatheten är, i bägge fallen, upprörande.

Den andra hälften ägnar Essén åt mer generella resonemang, exempelvis om konflikten mellan barns rättigheter och religionsfrihet. Hon gör internationella jämförelser och konstaterar att man i Frankrike är mer restriktiv mot sekter än man är i exempelvis USA. Hon lyfter också fram goda exempel på hur barn som uppfostrats i sekter lyckas ta sig ur dem i tonåren eller när de blivit vuxna. 
 
Det är mer eller mindre uppenbart att Sektbarn bygger på journalistiskt arbete som bearbetats och fogats samman till en längre berättelse. Men Essén är väldigt engagerad och engagerande när hon återger enskilda livsöden och hon är glasklar i sina analyser av hur sekter ofta påverkar barn väldigt negativt."

OLA WIHLKE 2008-06-11 

 

Damernas värld logo

"Det är skakande läsning, och har tyvärr ingenting med fiktion att göra."

"I religionens namn kan man behandla sina barn precis hur omänskligt som helst, tycks det. Bilden bekräftas av DN-journalisten Charlotte Esséns reportagebok Sektbarn (Albert Bonniers förlag.)Hon har särskilt intresserat sig för barnens situation i religiösa sekter.

Hennes intervjuer med barn som vuxit upp i Knutby, Hare Krishna eller Jehovas vittnen visar alla samma sak: barnen ska kväsas, vara lydiga, straffas. De hotas med att bli uteslutna och förskjutna om de opponerar sig det allra minsta. Det är skakande läsning, och har tyvärr ingenting med fiktion att göra."

MARIE OSKARSSON nr 2, 2009 (ej Internet)

Tidningen Broderskap logo

"Denna bok fyller verkligen ett behov"

"Denna genomarbetade och heltäckande tegelsten om religiösa sekters terror mot sina barn visar att läget är långt mycket värre än jag (och samhället) hade kunna ana. Psykisk och fysisk misshandel. Sexuella övergrepp. Kärlekslösa föräldrar. Karg miljö. Tvångsgifte. Ständiga helveteshot. Social isolering från samhället. Totalitära ledare. Svart-vit världsbild. Konspirationstänkande. Knappt rätt till sjukvård. Demontro. Hunger och dåliga kläder. Barnarbete. Svensk sektkultur liknar importerad hederskultur.

Denna bok fyller verkligen ett behov, då de som vanligt flata och naiva svenska myndigheterna inte kan föreställa sig att barn verkligen kan behandlas så grymt." 
 

HANS NOREBRINK 2008-10-31 (ej Internet)

 

"Essén efterlyser en ökad kunskap om sektproblematiken i skolan; kuratorer och skolsköterskor behöver utbildning så att dessa barn kan få hjälp."

"Sekterna skildras sällan ur ett barnperspektiv, vare sig i tidningsartiklar, böcker eller akademisk litteratur. Okunskapen är stor hos såväl politiker som socialtjänst och sjukvård.

Charlotte Essén, frilansjournalist med medicinsk inriktning, intervjuar i boken barn som har vuxit upp i en extremrörelse. De berättar om fasansfulla upplevelser och om omgivningens oförmåga att se.

Essén efterlyser en ökad kunskap om sektproblematiken i skolan; kuratorer och skolsköterskor behöver utbildning så att dessa barn kan få hjälp. Någon sakkunnig rehabilitering av den typ som exempelvis finns i USA saknas helt i Sverige."

VÅRDFOKUS NR.11 2008 (fd. Vårdfacket) 

"I religionens källarvåning hålls barn emotionellt fängslade genom fundamentalistiska system...

...där föräldrar uppmanas att utsätta sina barn för en skräckfylld värld som aldrig borde få höra barndomen till.

Charlotte Essen visar hur sekten är helt oförstående till vad barn är och behöver. Hon är kritisk mot såväl den psykiatriska vården som socialtjänsten, vilka hon menar inte förstår de dilemman som sektbarn bär med sig i livet. Även om man till slut lämnar en sekt bakom sig, bär man med sig dess svarta världsbil och får därmed mycket svårt att etablera sig ett nytt liv i det vanliga samhället. Charlotte Essén har skrivit ett gediget reportage om ett ämne som ofta glöms bort."

JAKOB CARLANDER 2008-06-19

 

"En bok som väcker känslor och som är en ambitiös lärobok vad gäller uppbyggnad av sekter...

"Boken är ett mäktigt reportage  'om de utvalda för paradiset' det vill säga i huvudsak religiösa sekter. Begreppet 'sekt' är inte alldeles lätt att definiera. En hel del har forskats på området, men vem har fokuserat på hur barnen mår och vad de upplever i sin slutna miljö? Vad händer den dag de vill bryta sig loss och möta samhället utanför? Om det vet vi mycket lite och det är just här Essén sätter in stöten.---

 

Alla rörelser har sina specifika kännetecken och 'specialiteter', men många drag är också gemensamma: slutenheten inom gruppen som sitter inne med sanning och renhet, kontroll av kontakt med omvärlden samt oftast en rigorös och kontrollerande syn på sexualitet. Pengar spelar också in. Charlotte Essén har intervjuat ett antal avhoppare som skapat sig ett nytt liv eller kämpar för att göra det.

Genom intervjupersonerna tonar en brokig och förfärande bild fram, där det oavsett sekt ofta rör sig om makten över tanken och över tiden. Dagar som fylls av studier, där det gäller att hitta det rätta svaret i skrifterna - inte tänka själv. 'Djävulsutdrivning'  förekommer liksom regelrätt barnarbete. Plikten att delta i mötesverksamhet kan vara omfattande, förutom att 'gå i tjänsten' och knacka dörr och 'predika', att sälja eller dela ut skrifter.

I Jehovas vittnen inväntar man Harmageddon, jordens snara undergång, liksom för övrigt hos Finlands förebedjare. Jordelivet är bara en förberedelse, där "det världsliga" ska bemästras och det mesta är synd - tv, bio, klassresor. Med tanke på den perverterade moralsynen är det kanske inte förvånande att det slår över: en kvinna säger utan omsvep att 'idag anser jag att det inte finns ett bättre ställe för sexuella övergrepp på barn än i organisationer som Jehovas vittnen. Ett slutet sällskap där man kan gömma sig och en perfekt grupp för en massa perversa saker. Dessutom är det väldigt vanligt med fysisk misshandel.' Tv-programmet Uppdrag granskning har vid mer än ett tillfälle intresserat sig för just detta.

Barn i sekter är förstås som andra barn mycket lojala mot sina föräldrar, de lär sig snabbt att "läsa av" människor och visa upp en oerhört välanpassad attityd. Somliga talar till exempel om sitt 'dubbel jag.' Men för den som fötts in i en sekt och senare vill lämna den räcker det inte långt. Då står man utan vardagens vanliga sociala koder i samhället och utan någon tillhörighet alls eftersom priset är ett totalt brott med familj och rörelse, där gemenskapen varit stark och nära. Den egna identiteten finns inte och måste byggas upp från grunden, ett öde som kan vara livshotande och för många också är det. Räddningen kan finnas hos andra avhoppare.

Någon sakkunnig rehabilitering av den typ som finns till exempel i USA ser vi inte skymten av i Sverige. Var finns kompetensen? Vem kan ens ställa rätt frågor? Barnpsykiatrin saknar både kunskap och forskningspengar.

Det är ett digert reportage Essén presenterar och i den senare delen av boken gör hon även internationella utblickar över ytterligare barnfientliga läror, barns rättigheter enligt FN-konventionen, forskning och projekt och mycket annat som utrymmet inte tillåter mig att gå in på.

En svensk utredning måste dock nämnas: I God Tro, som initierades 1997 och energiskt drevs under ett år. Därefter har den samlat damm, trots förslaget att gå vidare med speciellt fokus på barnens situation i slutna rörelser. Hur många remissinstanser kan en regering köra över? Därmed är vi tillbaka på ruta ett - efter tio år. Idag tvingas bland annat socialtjänsten söka upplysningar på egen hand utan någon officiell instans som kunde ge samlad information.

Essén listar för övrigt en rad organisationer med mycken kunskap.

Och hur läser vi FN:s barnkonvention i Sverige?

Charlotte Esséns bok ger många insikter och reser lika många frågor. Den är ett mastodontarbete som hon ska ha all erkänsla för."

BITTE JANSSON 2008-06-27 

Femina logo

"Det finns rysare, och det finns rysare."

"I Charlotte Esséns reportagebok Sektbarn får man läsa spökhistorier ur verkliga livet. Om föräldrar som fått existentiellt hjärnsläpp och tvingar barnen följa dem på vägen."

KENNETH GYSING 2008-06-27  (ej Internet)

Svenska Journalen logo

"En viktig bok som inte får falla i glömska!"

 "Vad innebär det att vara barn och växa upp i en sekt? Blir barndomen så annorlunda och främmande mot hur andra barn har det? Vilka kan vara bättre på att berätta än de som själva har upplevelsen, resonerade säkert journalisten Charlotte Essén och satte igång med sitt stora projekt.

Att intervjua några  av alla dem som vuxit upp i Knutbyförsamlingen, Jehovas vittnen, Hare Krishnarörelsen och Finlands förebedjare bland annat. Det är en skrämmande läsning och oerhört starka intervjuer som Charlotte Essén har gjort. Barnaga förekommer flitigt i flera i sekterna, liksom bristen på mat och kärlek. De som tillbringat sin uppväxt inom Hare Krishnarörelsen berättar om föräldrars frånvaro, om slag i skolan och barnarbete. Det är svårt att tro att detta förekommer och fortfarande förekommer.

Barn som förvägras det som vi kallar mänskliga rättigheter på grund av att de är barn till föräldrar som valt att gå med i en sekt. En viktig bok som inte får falla i glömska! Plus för mycket information om respektive sekt."

INGELA HAGSTRÖM NR. 6-7 2008 (ej Internet)

Sändaren logo

"Sektbarn är en innehållsrik, intressant och nyttig bok"

"Det är svårt, nästintill omöjligt, för barn som fötts och vuxit upp i en rörelse att bryta med den. Det blir som att dö bort från sitt gamla sammanhang.

Efter att ha läst de utförliga intervjuerna måste jag erkänna att indignationsnivån stigit kraftigt. Det är verkligen förfärliga berättelser man får ta del av. Vore det nu bara för dessa personers berättelser kunde man möjligen göra klokt i att ta det som sägs med en nypa salt. Det är ju ändå fråga om ”avhoppare” – som kan ha sina naturliga skäl att utmåla situationen i de rörelser som de tagit avstånd från i starka och mörka färger.

Men Charlotte Essén har inte nöjt sig med de subjektiva berättelserna utan kompletterat intervjuerna med ideologiska dokument, utdrag ur 'heliga skrifter' och predikningar från de olika rörelserna. 

De uppfostringsprinciper som här formuleras gör knappast att läsaren förfasar mig mindre. De handlar genomgående om att isolera barnen från världsligt inflytande (det vill säga allt utom rörelsens eget inflytande) och att disciplinera dem till att lyda. Såväl hot som aga rekommenderas, men det finns också exempel på att man försöker samspela med barnens naturliga impulser för att ”lura” in dem i rörelsens ideologi. 

Ett viktigt kapitel i boken som följer efter intervjuerna innehåller jämförelser mellan dessa sekter och religiösa terrorister av olika slag. Likheterna är stora när det gäller grundhållningen – att det finns en god värld och en ond värld – och att det inte råder något tvivel om att man själv är på den goda sidan, om att man är ”utvald”. Denna utvaldhet har naturligtvis sitt pris, vilket förklarar de uppoffringar man är beredd att ålägga sig själv och sina barn.

Men, tänker jag, vilka barn kan tro något annat än att den egna familjen är på den goda sidan? Hur ska man kunna ha en kritisk distans till det man får med modersmjölken? Det är klart att mamma och pappa har rätt! Till barnens utsatthet hör ju att de inte kan såga av den gren de själva sitter på och därför kommer att acceptera som gott och naturligt också det som är ont och gär ont – åtminstone så länge de är små! Så fungerar ju alla dysfunktionella familjer. 

Essén visar hur svårt, nästintill omöjligt, det är för barn som fötts och vuxit upp i en rörelse att bryta med den. Det blir som att dö bort från sitt gamla sammanhang – och de blir också mycket riktigt behandlade som döda av sina släktingar. 

Sammanfattningsvis: Sektbarn är en innehållsrik, intressant och nyttig bok – inte minst som självrannsakan i våra kyrkor och samfund. Om vi inte redan tidigare visste det så inser vi efter att ha läst Charlotte Esséns bok att religiös tro inte är något att leka med. 

Ett uttalat syfte med den här boken är just detta, att demonstrera hur litet människor i allmänhet vet om sekter, ja, även hur aningslösa och godtrogna samhällets myndigheter är gentemot dessa rörelsers destruktiva inflytande på människor. Detta visar sig särskilt i det bristande stöd och den bristande förståelse som ges till ungdomar som försöker lämna dessa sekteristiska sammanhang." 

LARSÅKE W PERSSON 2008-05-12 (ej Internet)

Nerikes allehanda logo

"Sektbarn är en mycket ambitiös framställning."

"Charlotte Essén har skrivit en bok som väcker känslor och som är en ambitiös lärobok vad gäller uppbyggnad av sekter. Den för in läsaren i personliga omständigheter som är dramatiska och revolutionerande.

När författaren nu väljer att anlägga ett barnperspektiv på händelserna, det vill säga att se sektens existens och funktion genom det växande barnets ögon, så är det befriande och nödvändigt. Sektbarn  är en mycket ambitiös framställning."

HANS-EVERT RENÉRIUS  2008-06-10 (ej Internet) 

Ansvarig utgivare: Charlotte Essén

©2016 CHARLOTTE ESSÉN, www.charlotteessen.se
All rights reserved