"Att religionsvetare ofta är kunniga på en religiös sekt och dess teologi innebär inte en självklar kunskap om barns uppväxtvillkor inom sekten,eftersom det saknas forskning på området. Därför tycker jag att det är upprörande att vissa religionsvetare, både i Sverige och i andra länder, gärna uttalar sig om barn i sekter, och dessutom försvarar sektens förhållningssätt.

Ofta förnekas missförhållanden helt. För det mesta verkar informationen om barnens uppväxtmiljö enbart komma från rörelserna själva. Som i alla andra sammanhang måste det finnas ett ställningstagande,speciellt när det gäller misstänkta beteenden som är kriminella och föremål för åtal och fängelse, som barnmisshandel och sexuella övergrepp.

För forskare inom teologi och religionsutövning ingår inte professionell kunskap om barn och barns behov. Det är varken speciellt konstigt eller upprörande. Ingen begär heller att en forskare inom barnpsykiatriska uttala sig om olika sekters teologiska grund och praktiska utövande.Tyvärr är det bristen på sektkunniga barnpsykologer och barnpsykiatriker som är det största skälet till att vissa religionsvetares åsikter om barn i sekter har fått stå oemotsagda under så lång tid. Förhoppningsvisbörjar intresset för ämnet nu öka inom vården. [...] "