IMG_5658

 

                                           NAMN: Charlotte Essén           BOR: Stockholm,  Sverige              FÖDD: 1957 i Danderyd

 

ÄR MEDLEM I: 
Sveriges Författarförbund, SFF
Sveriges Medicin- och Vetenskapsjournalister, SMVJ
Författarcentrum

Publicistklubben, PK

UTMÄRKELSE OCH OMNÄMNANDE:
FRI:s Frihetspris 2009

 

BÖCKER: Sektbarn - de utvalda för paradiset (Albert Bonniers förlag, Moment förlag) och Samtal i självhjälpgsgrupp - få kraft och stöd av andra i samma situation (Wahlström & Widstrand) samt medförfattare till Stödgrupper för barn och ungdomar (Studentlitteratur)

SKRIVER JUST NU: Diverse texter och en ny bok. Dessutom, jag är snart klar med sista redigeringen av den engelska översättningen av Sektbarn-de utvalda för paradiset.
 
VÄGEN TILL SKRIVANDET: 

Danderyd 1970

Danderyd 1970

Min journalistutbildning är Poppius journalistskola och andra vidareutbildningar, som research- och manuskurser.
År 1999 läste jag kursen ”Medicin för medicinjournalister” på Karolinska Institutet. Ämnen jag har skrivit en del om är exempelvis medicinsk hypnos, diabetes I, osteoporos (benskörhet) och metabola syndromet.

I mitt skrivande drivs jag av lusten att berätta och på köpet få lära mig något. Det är  stimulerande och livsbejakande att kunna ägna sig grundligt åt något intressant och dessutom få kunskaper under processen. Målsättningen är att det ska vara lättläst.

Det jag hittills tyckt bäst om med mitt arbete är att utifrån en händelse eller fenomen utveckla en idé, en hypotes och sedan försöka hitta svaret på en fråga. De flesta ämnen innehåller intressanta frågeställningar och kan belysas från olika vinklar. Och som varje skribent vet – det är oftast frågorna, inte själva ämnet eller svaren som är helt avgörande för resultatet.

Min utgångspunkt som skribent kanske kan beskrivas med ett enkelt och kort citat av författaren Mary Lee Settle:

 

“I start with a question. Then try to answer it.”

Boken Samtal i självhjälpspgrupp – få kraft och stöd av andra i samma situation
När jag 2003 skrev Samtal i självhjälpsgrupp – få kraft och stöd av andra i samma situation var självhjälpsgrupper inte en allmänt känd stödmodell.

Men Socialstyrelsen konstaterade i en rapport efter tsunami-katastrofen 2004 att självhjälpgrupper gav det avgjort bästa och bredaste stödet till de tsunamidrabbade, både för barn och vuxna, liksom vid Estonia-katastrofen.

Det fundamentala för de drabbade var att få prata med människor som upplevt samma sak, som förstod vad de pratade om. I nästa upplaga av Samtal i självhjälpsgrupp ska jag bland annat uppdatera med den senaste forskningen.

Boken Stödgrupper för barn och ungdomar
Precis som för vuxna, är det viktigt för barn och unga att dela erfarenheter med jämnåriga. Jag har bidragit med andra kapitlet i boken: Självhjälpsgrupper och stödgrupper i Sverige och internationellt – utveckling, metoder och forskning. Boken är en antologi, som samlar bred kunskap på området med yrkesverksamma författare med lång erfarenhet från olika stödgruppsverksamheter, socialtjänst, Rädda barnen, Svenska kyrkan, forskning inom socialt arbete och psykisk ohälsa.

Bokens redaktörer är Ulla Forinder, socionom, fil.dr i socialt arbete och leg. Psykoterapeut. Hon var med och startade Rädda barnens stödgruppsverksamhet för barn och unga i sorg. Hon undervisar och forskar på Socialhögskolan i Stockholm där hon är lektor i socialt arbete.

Den andra redaktören är Elisabeth Hagborg, fil.mag i socialt arbete, socialarbetare, handledare och konsult och en av gruppledarpionjärerna när det gäller stödgruppsverksamhet för barn och ungdomar i Sverige.

Stödgrupper för barn och ungdomar leds av en utbildad gruppledare, som arbetar fokuserat med pedagogiskt arbete, vilket ger terapeutiska effekter. Med hjälp av lekar och övningar samt genom att få träffa jämnåriga och dela erfarenheter, tankar och känslor får barnen och ungdomarna möjlighet att utveckla nya konstruktiva bemästringsstrategier.

Boken vänder sig till studenter vid universitets- och högskoleutbildning inom socialt och psykosocialt arbete samt till yrkesverksamma inom dessa områden, till exempel inom socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatri.

Boken Sektbarn – de utvalda för paradiset
Min senaste bok började växa fram efter händelserna i Waco 1993, då medlemmar i sekten Branch Davidians brann inne, samt sekten Aum Shinrikyos gasattack i Tokyos tunnelbana 1995. Jag frågade mig om liknade händelser skulle kunna ske i Sverige. Fanns det överhuvudtaget sekter i Sverige?

Efter mina reportage i Dagens Nyheter 1997, om barn som vuxit upp i sekten Familjen och fosterhemsplacerade Christoffer som vuxit upp i Hare Krishna kom jag i kontakt med många avhoppare och anhöriga.

Mitt intresse och mina frågor bestod: kunde det verkligen vara så illa även i Sverige, var deras berättelser verkligen sanna, var bristen på samhällets hjälp och förståelse verkligen så dålig?

Mina efterforskningar visade sig peka på att det faktiskt var så illa. Och det spelade liten roll vilken grupp det handlade om, dessutom uppfattade jag att en stor gemensam nämnare handlade om den övergripande behandlingen och synen på barn och ungdomar.

När det gäller sekter och extrema rörelser har de fler likheter än olikheter – metoderna och synen på barn är densamma, trots att det yttre skenet och dogmerna är olika.

Ungefär halva boken Sektbarn består av djupintervjuer med personer som är uppväxta i olika sekter, både barn och vuxna.

Andra halvan är mer teoretisk, där jag till exempel jämför barns och ungdomars uppväxt i en sekt med socialstyrelsens nya arbetsmodell för socialtjänsten, BBiC, Barns Behov i Centrum, med FN:s Barnkonvention eller med hederskulturproblematiken. Jag intervjuar också personer som i sitt yrke mött sektrelaterad problematik, exempelvis psykologer, läkare, poliser och socialtjänstemän.

 

 

 

CE vid skrivbordet på landet

Ansvarig utgivare: Charlotte Essén

©2016 CHARLOTTE ESSÉN, www.charlotteessen.se
All rights reserved