Andra generationens sektbarn fokus i ny bok: Svårt att få hjälp för avhoppare

RAPPORT 19.30, 11 MAJ 2008

“På sjuttiotalet växte sekterna i Sverige. I ny bok som kommer ut i veckan handlar det om andra generationens sektbarn, som inte valt att leva där. I dag är det svårt att få hjälp för dem som vill hoppa av.”

Krav på bättre hjälp till sektbarn

P3 Nyheter, tisdag 13 maj 2008 kl 16.50 

 

“Regeringen måste satsa mycket mer på att hjälpa barn som lever i sekter, det tycker rikdagsledamoten och folkpartisten Barbo Westerholm, som nu skrivit till regeringen.

Johan Hultgren växte upp i Jehovas vittnen och hoppade av som vuxen. Han tycker att det borde finnas ett förbud mot att barn blir medlemmar i sekter.”

Sekten är värst

Citerat från AKADEMIKERN - Akademikerförbundet SSR, nr 2/2012

AV JAN-EWERT STRÖMBÄCK

“Charlotte Essén, en annan aktuell författare, har själv aldrig varit med i någon sekt. Ändå har hon under flera år skrivit om sekter- med tonvikt på situationen för barn som växer upp i sektmiljöer.


Vad är din drivkraft?
- Alla berättelser jag har fått höra, särskilt när jag skrev på uppdrag för Dagens Nyheter och Insidan-redaktionen. Efter mina artiklar ringde många människor och sa: "Precis så där är det, precis det där har jag varit med om."

Inte minst de vuxnas manipulation av barn återkom i reaktionerna, något som Charlotte Essén också uppehåller sig vid i sin bok Sektbarn (Albert Bonniers förlag).

Sekter i allmänhet får ofta uppmärksamhet i debatter, medier och utredningar, särskilt efter händelser som Knutbymordet, giftattacken i Tokyos tunnelbana och kollektiva självmord i USA. 

Charlotte Essén ville hitta en sida av fenomenet som sällan står i fokus och upptäckte att barnen - som så ofta annars - är mer eller mindra bortglömda.
- Att jag blev så berörd hade nog också att göra med att jag hade småbarn på den tiden, säger journalisten, författaren och trebarnsmamman Charlotte Essén. ”

De glömda barnen

Citerat från POLISTIDNINGEN - Polisförbundet, nr 6/2008

AV ANNA UNSGAARD

“---Ulf Oscarsson tycker att överlag måste myndigheterna i Sverige bli mycket bättre på att samverka med varandra i frågan om sekter. Han säger att om länsstyrelsen, polis, skola och sociala myndigheter gick samman och talade med en röst skulle det bli en enorm skillnad.
    - Vi borde utbilda poliser om sekter och sektbarn. För alla agerar ju försiktigt när man har att göra med någonting som man inte behärskar. Då blir man lätt omkullpratad. Och vår metod inom polisen bygger alltid på kunskap. Och har vi inte kunskap kan vi inte agera,säger Ulf Oscarsson.---

När fantasin är ett hot

Citerat från UTTRYCK - Lärarförbundet, nr 2/2012

AV MARIANNE NORDENLÖW

“Att inte få rita vad som helst, inte läsa sagoböcker eller serier, inte se på film eller tv, inte lyssna på 'världslig' musik, inte spela valfritt spel, inte leka med vilken kompis de vill, inte vara på Facebook. Det är, en för omvärlden ofta osynlig vardag för många barn och ungdomar.

De kan växa upp i sekter som Jehovas vittnen, Knutby Filadelfia, Hare Krishna, Plymouth-bröderna eller Familjen. Men det skulle också kunna gälla barn vars föräldrar var med i extrema politiska partifraktioner på 1970-talet. Eller handla om hedersproblematik inom delar av den muslimska världen. Eller vilken sluten grupp som helst, där mer eller mindre självutnämnda ledare bestämmer hur gruppen ska vara och tänka och utestänger så mycket påverkan utifrån som möjligt. ---”

 

Sektbørn ignoreres af samfundet

Tidningen INFORMATION, Danmark, 4 juli 2008

“Vi lukker øjnene for de overgreb børn, der vokser op i sekter, udsættes for i religionsfrihedens navn, mener svensk journalist og forfatter til ny bog om sektbørn

Der findes mængder af forskning og litteratur om nyreligiøse sekter. Men besynderligt nok findes der meget lidt, som har fokus på børns opvækst i sekter. Og det til trods for, at mellem 20.- og 25.000 svenskere ifølge den svenske journalist og forfatter Charlotte Essén er vokset op i sekter.

En række af dem under chokerende forhold, som rækker fra manipulation, mishandling og trusler til seksuelle overgreb. Det dokumenterer Charlotte Essén i en ny bog med titlen Sektbarn, hvor hun har interviewet en række tidligere sektmedlemmer, som er født ind i sektlivet, og som er præget og mærket endnu som voksne.

"Jeg siger ikke, at alle børn, der vokser op i sekter kommer ud for noget grimt i deres barndom. Men jeg mener, at samfundet alt for længe har ignoreret, hvordan de her børn vokser op," siger Charlotte Essén, der går ind for religionsfrihed, men som anfægter, at den bliver brugt til at overtrumfe børns fundamentale rettigheder.

Selv om det anslås, at frikirkerne fylder mere i Sverige end i Danmark, viser de aktuelle anklager om børnemishandling i den danske frikirke Faderhuset, at problemet angiveligt også eksisterer i Danmark, påpeger Charlotte Essén med henvisning til de anmeldelser om børnemishandling og hårde opdragelsesmetoder, foreningen Børns Vilkår har modtaget siden april og som dækker over 44 børn i 14 familier. Det er uvist, hvor mange børn, der herhjemme vokser op i sekter.

Desuden oprettede en gruppe tidligere medlemmer af Jehovas Vidner i 2007 en organisation under navnet Tavse Vidner, hvor medlemmer af bevægelsen, der mener, at de har været udsat for pædofile overgreb, kan henvende sig.

Styret med dæmoner

I bogen Sektbarn møder man blandt andre Maja, hvis forældre isolerede hende op gennem barndommen og besluttede sig til at behandle hende som en død, da hun forlod Vidnerne som 16-årig; Agnes, der under sin opvækst hos Vinderne blev udsat for seksuelle overgreb og siger i bogen: "I dag mener jeg, at der ikke findes et bedre sted for seksuelle overgreb på børn end i organisationer som Jehovas Vidner. Et sluttet selskab, hvor man kan gemme sig og en perfekt gruppe for en masse perverse sager. Desuden er det helt sædvanligt med fysisk mishandling."

Syvårige Christoffer blev sendt på en af Hare Krishnas religiøse skoler i Indien, og Lisa levede i skræk for dæmoner i Piladelfiaforsamlingen, der hører under Pinsebevægelsen, i Knytby, hvor to lærere på forsamlingens skole blev dømt for børnemishandling.

"Bevægelserne kan være religiøst meget forskellige, men undertrykkelsen er den samme. Dels bliver de opdraget og styret med frygt for dæmoner. Dels er der isoleringen fra omverdenen, der manipulerer dem til at føle mistro mod omverdenen.

Den fysiske undertrykkelse består i smæk, trusler om vold og forskellige former for afstraffelse, og ind imellem også seksuelle overgreb," siger Charlotte Essén.

-----

Nu behövs Operation barnfrid

BARNOMBUDSMANNEN, The Ombudsman for Children in Sweden, Debatt, Göteborgs-Posten, 2008-06-27 

“Det behövs en nationell kraftsamling mot det våld och förtryck som vissa barn utsätts för. Samarbetet med myndigheter och organisationer behöver fördjupas för att genomföra en nationell satsning, Operation barnfrid, med ett särskilt nationellt råd för barnfrid, skriver Lena Nyberg, som slutar som barnombudsman efter sommaren.

Behovet av en nationell samling som vi vill kalla Operation barnfrid är stor. Polisanmälningar om barnmisshandel ökar, bland vissa grupper av barn ökar den psykiska ohälsan, barn lever också med föräldrar som av olika skäl inte kan ge dem den vård och omsorg som de har rätt till medan andra barn lever i familjer som utsätter dem för förtryck av olika slag.

Vi behöver alla bli bättre på att möta de skiftande behov som barn och unga har. Strukturer för skyddsnäten finns redan där.

Föräldrar är de viktigaste personerna i barns liv, men när deras förmåga eller omdöme sviktar måste skyddsnätet inom mödravård, barnavårdscentraler, förskola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), skola och elevhälsovården vara väl utbyggt och förberett.

Samarbetet bör öka och revirtänkandet minska. Barnets bästa måste hamna i fokus.

Begränsat utrymme
Ett okänt antal barn lever i dag i starkt kontrollerande hemmiljöer. De är isolerade och satta under psykiskt press. Barn som lever i religiösa sekter, hårt kontrollerade och slutna samfund eller i familjer där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer får inte det stöd som de har behov av och rätt till. Många har ett begränsat livsutrymme både i skolan, i hemmet och på fritiden. De känner inte till att de har egna mänskliga rättigheter.

Vi får tydliga signaler om att kunskapen om hur dessa barn egentligen har det är låg inom de skyddsnät som faktiskt finns runt barnen.

 ---

Uppmanar till lagbrott
I religionens namn eller inom slutna sekter tillåts ibland sådant som är olagligt. Vi kan aldrig acceptera handlingar för att de sägs utföras i religionens namn när de strider mot annan lagstiftning. Misshandel och våld kan aldrig accepteras. De som till exempel förespråkar kärleksfull aga som uppfostringsmetod uppmanar till lagbrott.


---

Kunskapen om religiösa sekter behöver öka. Skolan är viktig och kan ge kunskaper om att demokrati är den bästa garantin för att ingen mot sin vilja hamnar i en auktoritär odemokratisk miljö. ---”

Nationellt resurscenter behövs för barn som lämnar religiösa samfund

RÄDDA BARNEN, SAVE THE CHILDREN SWEDEN, Aktuellt,  2008-05-23

(www.rb.se/sv/Aktuellt/Nyheter/nationellt-resurscenter.htm : borttagen länk, ej tillgänglig idag)

“Just nu lanseras och diskuteras Charlotte Esséns bok Sektbarn. Barn som växer upp i religiösa samfund är en grupp som Rädda Barnen uppmärksammats på genom åren.

Vi har tidigare påtalat att den här gruppen barn behöver samhällets stöd och hoppas att debatten kan leda till en förändring.

Uppväxten i ett religiöst samfund kan se mycket olika ut och betyder inte generellt något hot emot barnets rättigheter. Det kan dock uppstå situationer då barnen kan behöva hjälp av någon utanför samfundet. Det gäller t.ex. barn som mobbas på grund av föräldrarnas religiösa tillhörighet, barn som tvivlar eller som vill bryta med samfundet.

Det kan också gälla barn som behöver särskilt stöd på grund av annat än den religiösa tillhörigheten, men där familjens religiösa tillhörighet utgör ett hinder för detta stöd.

Kunskapen om olika religiösa samfund måste öka hos alla som arbetar med barn. Det skulle också öka möjligheten att fånga upp och stötta barn som har problem med sin eller föräldrarnas religiösa tillhörighet, eller som vill bryta med den.

Barn eller ungdomar som väljer att ”hoppa av” från ett samfund som de vuxit upp i kan beroende på bland annat hur slutet samfundet är, behöva ett avsevärt psykologiskt stöd, helst från någon som själv gått igenom en liknande process.

Många har vittnat om känslan av identitetsförlust, rädslan för straff i denna världen, men framför allt i den kommande. Känslor av meningslöshet, ensamhet och sammanhangsförlust hör också till problembilden. I vissa fall behövs kvalificerat psykoterapeutiskt stöd.

Det behövs ett nationellt center för kunskapsutveckling, kunskapssamlande och kunskapsspridning kring dessa frågor. Ett resurscentrum bör inrättas, som ska kunna ta emot barn och kanske även vuxna som brutit med religiösa samfund och behöver hjälp med detta.

Erfarenheterna ska samlas och analyseras, för att på sikt kunna spridas så att man har kapacitet att ta emot denna sorts problem inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Men även fortsatt kommer det att finnas ett behov av ett kunskapscentrum för spridning av kunskap om olika samfund och om vad det innebär för barn att växa upp i dessa.

Ett okänt antal barn i Sverige får varje år hemundervisning. Ingen samlad statistik förs över dessa barn. De siffror vi hittat är från utredningen ”I God Tro” från 1998. Där anges antalet barn i hemundervisning i slutet av 90-talet till ca 100 per år. I USA får ett växande antal barn som tillhör religiösa samfund hemundervisning.

Det finns skäl att anta att det också bland de svenska barnen som får hemundervisning finns åtskilliga som tillhör olika samfund, vare sig detta angivits som orsaken eller inte.

Samhällets insyn i den undervisning som bedrivs i hemmet är liten. Kommunen ansvarar för uppföljning och tillståndsgivning, men i praktiken är kontakttillfällena få eller inga.

Skolverket utövar bara tillsyn över kommunernas del i hemundervisningen och gör inga egna hembesök. De barn som undervisas i hemmet är beroende av föräldrarnas kunskaper och goda omdöme, vilket kan vara en risk både för dålig undervisning och till och med för övergrepp, oavsett av vilket skäl barnen inte undervisas i den vanliga skolan.

Ett sätt att komma tillrätta med godtyckligheten och öka insynen i barnens situation är att ge alla barn som beviljas hemundervisning en egen kontaktperson, vars uppgift det skulle vara att samtala regelbundet med barnet utan att föräldrarna är med, för att försäkra sig om både att undervisningsnivån upprätthålls och att inga övergrepp förekommer. 

Rädda Barnens förslag är att:

  • Professionella som träffar barn i yrket ska ha kunskap om hur olika grader av slutenhet inom religiösa samfund och andra organisationer kan öka risken för att barn far illa.
  • Det inrättas ett nationellt resurscenter för frågor kring religiösa samfund och stöd till barn i dessa samfund och för barn som lämnar religiösa samfund.

Barn som får hemundervisning ska ha en kontaktperson inom kommunen.”

Ansvarig utgivare: Charlotte Essén

©2016 CHARLOTTE ESSÉN, www.charlotteessen.se
All rights reserved