Hur mår egentligen barnen i Knutby filadelfia? - kapitelutdrag från Sektbarn

Kapitelutdrag från Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset, av Charlotte Essén, "Hur mår egentligen barnen i Knutby filadelfia?", publicerad 2008 Albert Bonniers förlag och 2010, Moment förlag. 

--- En av anledningarna till att barnen inte lekte med vilka de ville, till exempel skolkamrater, var synen på människor utanför församlingen. Människorna utanför församlingen ansågs orena, ogudaktiga, syndiga och på väg till helvetet. De beskrevs också som hedningar och råttor i vissa predikningar.

Du måste förstå en sak: att den som inte är frälst, den som inte är helöverlåten är en motståndare till Gud! Antingen är man för eller också är man emot! … Men är man inte frälst så är man en motståndare! Det bara är på det sättet!
Ur predikan av pastor Kim Wincent, 6 december 2003

“Det var vi och de andra. Svart och vitt. Vi hade en högre uppenbarelse och Guds närvaro och beskydd. När man åkte ifrån Knutby kändes det som om tryggheten försvann och när man kom tillbaka återkom den.”

---

Man ansåg att församlingen missionerade genom sitt levnadssätt. Genom att visa sättet att leva, skulle omvärlden se hur bra det var och bli omvända. Därför var det så viktigt att leva rätt. Det var också tillåtet att ljuga för människor utanför församlingen.

“Vi ljög hela tiden. Efter Alexandras död, till exempel, så samlades vi allesammans och fick sedan order om att vi skulle ge Helge hela skulden. Barnen blev också tillsagda vad och med vem de fick prata, det var till exempel inte tillåtet att prata med skolsköterskan ifall de mådde dåligt.” ---

Utdrag ur Sektbarn – de utvalda för paradiset, kapitel "Hur mår egentligen barnen i Knutby filadelfia?" av Charlotte Essén, 2008 Albert Bonniers förlag, 2010 Moment förlag.

© Charlotte Essén. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men uppge källan.