FAMILJEN RÄDDADE DOTTERN FRÅN MOONSEKTEN

----

- Utanför New York University blev jag stoppad av en vänlig tjej från studentföreningen Carp. Den presenterade hon som en studentförening, aktiv inom bland annat miljöfrågor och kulturellt utbyte. Hon var väldigt försynt och rar, inte det minsta påflugen, vilket skulle ha väckt mina misstankar.
Helena fyllde i ett frågeformulär, mest för att "jag tyckte synd om henne" och för att slippa var ovänlig. Sedan följde hon med på ett öppet hus i Carps lokaler. Efter en massiv charmoffensiv från gruppens medlemmar övertalades Helena att delta i två kurser.

Aldrig ensam

- Under de första veckorna och månaderna fanns någon vid min sida varje minut - till och med på natten. Jag fick aldrig vara ensam. Det fanns ingen TV eller radio, ingen tidning, ingen kontakt med omvärlden.

Föreläsningarna krävde all koncentration, uppgav de. Helena blev också tillsagd att inte skriva hem. Efter tre veckor fick hon för första gången höra fader Moons namn och de gav henne hans bok "Den gudomliga principen".
- Då fick jag också tillträde till de inofficiella rummen, där man hade bilder och böcker av fader Moon. I besöksrummen, däremot, var de noga med att plocka undan sådant som kunde röja att det var Moonsekten som stod bakom studentföreningen.

 

- Att vi ljög och manipulerade insåg jag, men när en ny medlemmen väl hade blivit himmelsk soldat skulle han tacka mig för att jag räddat honom. Alla lögner och bedrägerier var tillåtna för det goda syftets skull.

 

Helena övertalades att stanna kvar och fortsätta på en längre kurs, där tuff säljträning blandades med fader Moons religion.

Tjäna pengar

Sedan började långa och mödosamma säljvandringar utmed New Yorks gator. Målet var att tjäna mycket pengar till rörelsen. Till exempel såldes silverglänsande naturbilder för 6 dollar styck - Helena lyckades som mest få ihop 400 dollar, motsvarande över 2 000 svenska kronor, på en dag.

Julen 1990 tvingade ledaren Helena och hennes kamrater ut i kylan för att fortsätta sitt försäljningsarbete trots att deras kläder var genomblöta.

- Den gången var det väldigt svårt att hålla tyst och lyda gruppledaren, men jag svalde ilskan och följde efter de andra. Jag intalade mig själv att jag enbart varit självisk, ännu en gång. Detta var en Guds prövning för att jag skulle bli andligt stark.

Hur kan man, efter bara några månader, acceptera dessa kränkningar och förlora förmågan att tänka kritiskt och sakna viljan att ta sig därifrån?

 

- I dag vet jag att det var olika faktorer som tillsammans lyckades manipulera mig: den totala isoleringen i början, överdriven vänlighet och uppmärksamhet från gruppen, aldrig någon möjlighet att vara för ensam och tänka klart samt krävande kurser och långa föreläsningar.

 

- Det jag minns mest av allt var en stark längtan efter att bara få sova. Jag var under hela tiden oerhört trött. Några tvivel fick aldrig något fotfäste, det var alltid någon som uppmärksammade hur jag kände det och snabbt kunde "hjälpa" mig.

Lyda ledaren

- Efter ett tag tänkte jag inte en enda klar tanke utan frågade mig själv: Hur borde jag känna mig eller tänka just nu? Till sist hade jag lärt mig att förtränga alla "onda" tankar. Allt jag behövde göra var att lyda min ledare som skulle hjälpa mig att finna den rätta vägen till Gud.

----